Husdjursägare vill sina djur väl och är många gånger mer måna om deras kost än sin egen. Ofta försöker de få i djuren både fisk, frukt och grönsaker som är bevisat nyttiga för människan, men är det så klokt egentligen?

Stenåldersmat för djuren
Alla våra husdjur han sina anfäder i vilda arter och dessa har utvecklats under många generationer och långa tider. Under denna tid har de ätit vissa typer av föda beroende på tillgång, och de individer som mått bra av den maten har blivit starkast och haft störst chans att fortplanta sig. Därför är de djur som lever idag evolutionärt anpassade till samma typ av föda som deras förfäder har ätit under utvecklingen. Du som har läst om stenålderskost, eller paleolitisk föda, känner igen resonemanget. Då gäller det människan och givetvis finns det en motsvarighet för våra husdjur. Även om de i många fall har avlats fram mycket selektiv finns de ursprungliga behoven kvar. Vissa arter är mer mångsidiga än andra, men de ursprungliga behoven finns fortfarande kvar. När det gäller husdjur som gnagare, fåglar, ormar och kräldjur finns det färdigt foder som oftast är väl anpassade till respektive arter, men när det gäller katter och framför allt hundar är situationen en annan. Hundar har av naturen oftast en stor aptit och äter därför det mesta och de leder ofta till hälsokatastrofer för djuren om inte ägaren är medveten om vad hunden egentligen bör äta.

Vad innebär anpassningen?
Det finns flera sätt som ett djur är anpassat till en viss kosthållning. Först har vi de synbara egenskaperna som längden och utformningen på mag-/tarmkanalen. En vegetarian har lång sådan för att kunna smälta den fiberrika födan, medan en strikt köttätare har en betydligt kortare mag-/tarmkanal. Även tänderna säger givetvis mycket om vilken typ av föda ett djur ska ha. De typiska huggtänderna hos en hund eller katt är till för att döda ett bytesdjur medan en vegetarian har tänder som maler födan. Kanske ännu viktigare faktorer hur kosten påverkar djuren är vilken uppsättning av matsmältningsenzymer det har. En råtta har t ex en typ av enzym som kallas fytas, vilket bryter ned fytinsyran i frön och spannmål. En hund saknar detta och hos denne kommer fytinsyran drastiskt att hämma upptaget av viktiga mineraler som järn, zink och kalcium. De enzymer som finns ute i kroppen spelar minst lika stor roll eftersom de styr hur näringsämnena ska användas. En tamgris som får äta sina rötter, ekollon och annan naturlig föda får det svårt när den plötsligt ska äta kraftfoder baserat på spannmål. Den stora mängden kolhydrater är den fullständigt oförberedd på och deras kroppar gör om den till fett. Det är därför tamgrisar blir feta, vilket deras släktingar vildsvinen knappast blir. En tredje viktig faktor för vilken föda ett djur tål är deras hormonella funktioner. Hormoner som insulin, glukagon och kortisol påverkar ju både fett-, kolhydrat- och proteinmetabolismen och djuret har den hormonbalans som deras ursprungliga kost krävde.

Vad är egentligen djurmat?
I princip kan man säga att ditt husdjur ska äta den mat som dess vilda motsvarighet äter. Eftersom hunden är ett så vanligt husdjur i Sverige, och eftersom det är den som ofta får utstå den sämsta kosten tack vare sin stora aptit, tar vi den som exempel. Alla hundar, oavsett om det är en Chihuahua på 1,5 kilo eller en S:t Bernadshund på 100 kilo, härstammar från vargen. Därför ska de äta mat som i mångt och mycket liknar vargens, med mycket kött och gärna inälvs- och blodmat. Även en viss mängd grönsaker får maten gärna innehålla eftersom vargen äter magsäcksinnehållet på sitt bytesdjur. Det ger en extremt hög halt protein, ganska mycket fett och minimalt med kolhydrater. Frångår man denna kosthållning och ger bullar, bröd, pasta, ris och för att inte tala om socker får de plötsligt stora mängder kolhydrater som hundar har mycket svårt att omsätta. De ombildas snabbt till fett och ett säkert sätt att göra sin hund fet är att göda den med kolhydrater. Vidare ökar risken för att hunden ska få samma sjukdomar som vi får av för mycket kolhydrater, dvs cancer, diabetes och hjärt-/kärlsjukdomar. Att ge hunden frukt, bär och tillagade grönsaker är inte fel i måttliga mängder eftersom de kan ge antioxidanter som är bra även för djuret. För mycket ger dock alltför stora mängder kostfiber som hundens mag-/tarmkanal inte kan hantera vilket ger dem dålig mage. Eftersom bär hör till de bästa antioxidantkällorna brukar jag smyga ner några stycken i maten hos min egen hund. Det ger mycket antioxidanter men inte för mycket fibrer eller kolhydrater. Hunden har för övrigt en kroppsegen produktion av C-vitamin, vilket visar att den inte behöver äta vegetabilier för att tillgodose behovet. När det gäller andra populära husdjur som gnagare (t ex kanin, chinchilla, råtta, guldhamster etc) är deras mat i naturen diverse vegetabilier. Det kan vara t ex blad, frön, skott, frukt och rotdelar. Plocka gärna in sådan föda när årstiden tillåter, och annars brukar finbladigt hö vara ett bra alternativ. Många gnagare mår bra av ha tillgång till frukt så att de inte får C-vitaminbrist, men ta reda på fakta om vad just din gnagare behöver. Fåglar kan ha väldigt varierande föda beroende på vilken art de tillhör, men i regel finns det väldigt bra fågelfoder att tillgå. Lyssna med din lokala djurhandlare vad som passar din fågel.

Kattens hälsomat
Katten härstammar från små vilda kattdjur som valde livet i människans närhet snarare än i det vilda. Den ursprungliga katten är renodlad köttätare, precis som hunden och ska därför ha en kost baserad på rött kött, fågel eller möjligen lite mager fisk. För mycket av det sistnämnda kan ge katten för mycket omega-3-fettsyror vilket du kan läsa mer om nedan. Att ge katten den klassiska tallriken med mjölk eller grädde är således inte heller att rekommendera då det ger för katten artfrämmande proteiner. Säkert kan det öka risken för intolerans mot just mjölk.

Vad är egentligen inte djurmat?
Generellt är det inga djur som mår bra av mjölk, bortsett från däggdjursungar som får sin egen arts dimjölk. Det gäller även om du någon gång matar ett vilt djur som en igelkott. Den klassiska mjölktallriken ska definitivt bytas ut mot lite daggmask, sniglar, lite frukt eller andra naturliga smaskigheter. Även spannmål som vete, havre, korn, råg, ris, majs etc är onaturligt för de flesta djur. En del gnagare kan få en del av sitt energiintag i form av dessa produkter, men då i form av det foder som är avsett för dem. En köttätare ska helst inte ha några spannmålsprodukter alls, och jag ger inte min hund torrfoder med tillsatt spannmål. Självklart ska socker tillhöra de extrema ovanligheterna för alla husdjur. Dels för att det är helt befriat från näringsämnen, och dels för att det ger en hög glykemisk belastning. Kolhydrater, särskilt socker och andra typer med högt GI, ökar risken för att proteiner i djurets kropp glykeras. Det innebär att glukoset i blodbanan inte kan tas upp till cellerna i den takt som det höjer blodsockret. Konsekvensen är att det binder till olika protein som brosk, bindväv, hormonreceptorer, antioxidanter etc. Dettta leder till för tidigt åldrande hos djuret och är en av de viktiga orsakerna till att verkligen ge rätt föda till djuret. Få arter (förutom människan) mår dessutom bra av baljväxter som bönor, ärtor och linser. Dessa har extremt högt fiberinnehåll och innehåller mängder av ämnen som retar tarmen hos djuret. En hund har därför ofta en naturlig motvilja att äta dem, men en hungrig jycke glömmer lätt sina instinkter.

Fettkvalitet
En annan viktig faktor för djurets hälsa är fettkvaliteten. Vi vet mycket väl vad som gäller för människan och att vi mår bra av mycket enkelomättade fetter och mycket fleromättade omega-3-fetter. Mättat fett bör vi dock vara försiktiga med och många för över dessa vanor även på djuret. Sanningen är dock att t ex en hund ska följa precis motsatta kostråd. Den ska ha sitt fett från animaliska källor och då gärna en relativt stor andel mättade fetter. Fet fisk råder det delade meningar om. De extremt fleromättade omega-3-fettsyrorna riskerar förvisso att oxideras i djuret vilket ökar oxidativ stress som i sin tur påskyndar åldrandet och utvecklingen av cancer och hjärt-/kärlsjukdomar. En del forskning tyder på att ett visst intag av omega-3-fettsyror emellertid kan förbättra hjärt-/kärlhälsan hos djuret samt verka antiinflammatoriskt. Därför är det ok att ge hunden mat med omega-3 men inte överdriva intaget.

En kanin är en kanin och en hund är en hund
Inom vetenskapen brukar man ofta börja forskningen inom ett område med en välgrundad teori man vill pröva. Ofta sker de första stegen med provrörsförsök för att sedan gå över till djurstudier. Det står mer om mer klart att många av de djurförsök som har utförts när det gäller näringslära inte kan ge någon pålitlig information om hur människan reagerar på samma kost. Om man t ex ger kaniner kokosfett får de förhöjda blodfetter och drabbas lättare av hjärt-/kärlsjukdomar. Att dra slutsatsen att detsamma gäller alla andra däggdjur är dock fel. Jämför t ex kaninen med däggdjuret människan. Kaninen har aldrig ätit kokosnötter under sin evolution och visst är det troligt att den blir sjuk av för mycket kokos, medan människan sannolikt har haft det som stapelföda under långa perioder. Trots att det är en hög halt mättat fett i kokos ger den unika sammansättningen med nästan 50% MCT en fettkälla som tycks vara bättre för människans hälsa och form än t ex smörfett. Forskning kring vilken kost som är bra för djuret är väldigt artspecifik. För att du ska kunna ge ditt djur den absolut bästa kosten ska du därför ta reda på vilken djurart som är dess anfader och ge det så snarlik föda som möjligt. Vissa djur är mer specialiserade än andra, men strävan ska alltid vara att ge dem så naturlig föda som möjligt.